Natten då han kom hem igen.

Halloween

John Carpenter - 1978 - Skräck

Slasherfilmens urfader! Budgeten för filmen var inte så jättestor heller, och med det i åtanke så är det smått otroligt att den blev så bra som den blev. Detta beror ju i.o.f.s mest på det fantastiska samt snillrika kameraarbetet och riktigt bra klippning. Carpenter utnyttjar kameran till fullo och filmen flyter på riktigt bra. Jag gillar även att den har lite gammaldags uppbyggnad. På dagen kan man skymta saker (eller varelser) här och där, men på natten så kommer de fram med full kraft. Och det går inte att fly.

Det är solida skådespelarinsatser, men inget makalöst. Dock gör det inte så mycket, eftersom de tre huvudkaraktärerna verkligen framstår som ett gäng vanliga skolflickor, och det bidrar bra till filmens stämning samt realism. Något annat som verkligen bygger upp spänningen är musiken, som är komponerad och framförd av Carpenter själv. Försök få ledmotivet ur skallen efter att ha sett filmen, det är inte så lätt vill jag lova.

Ljussättningen är underbar och alla tekniska aspekter blandas samman till en riktigt stark helhet som gör att man sitter på helspänn men samtidigt kan njuta av riktigt bra filmskapande helt enkelt. Manuset har även lite undertoner och paralleller till sagor och myter, vilket bara gör det hela mer intressant enligt mig. 

Det här är ytterligare en av mina favoritfilmer och en riktig skräckklassiker. Den fick en hel uppsjö med uppföljare och efterapare, men ingen av dem kommer i närheten av originalets magi. Se den nu! Om du inte redan gjort det.

5/5

Halloween på Blu-ray

Utgivare: Anchor Bay

Lyxversion av en riktig skräckklassiker. Denna 35 års utgåva innehåller sjukt bra ljud och bild, samt ett informationshäfte om filmen. Allt detta paketerat i en snygg steelbook med ett tillhörande papphölje. Värt de surt förvärvade slantarna, absolut.

Filmen har blivit digitalt restaurerad och har numera Dolby TrueHD 7.1 ljud samt en upplösning på 1080p. Som extramaterial finns det ett nytt kommentarspår med John Carpenter och Jamie Lee Curtis, extra scener, trailers, TV spots, radio spots, en helt ny dokumentär med Jamie Lee Curtis m.m.

Denna utgåva rekommenderas starkt till alla skräckfans!

  

Ram Jam!

The Wrestler

Darren Aronofsky - 2008 - Drama

På senare tid verkar de flesta guldkornen stå att finna bland independent filmer, och Darren Aronofsky är en av de regissörer som verkligen har en egen visuell stil samt vet hur man berättar väldigt mänskliga historier. "The Wrestler" kan ses som ett av hans mest lyckade försök.

Vi har här alla signum från Aronofsky´s tidigare filmer: starkt skådespeleri, enkelt men engagerande manus samt nästan felfritt kameraarbete och klippning. Just sättet Aronofsky har valt att filma på i det här fallet leder till en slags dokumentär känsla, och passar filmen ypperligt. Även musiken passar som handen i handsken sett från vilken typ av person huvudkaraktären Randy "The Ram" är. 

När det gäller skådespelare är det i vanlig ordning riktigt jämnt. Mickey Rourke är ju filmens hjärta och ankare, men även Marisa Tomei samt Evan Rachel Wood spelar sina roller perfekt. De engagerar till fullo helt enkelt och filmen känns så otroligt äkta och ärlig.

Mycket mer än så finns nog inte att säga. Det här är ett mästerverk enligt mig och en av mina favoriter. Vill du se en film som verkligen griper tag och har humor, värme men samtidigt mycket svärta ska du absolut se "The Wrestler". Upp med hornen!

5/5

Drömmar. Minnen. Missbruk.

Requiem for a Dream

Darren Aronofsky - 2000 - Drama

Snacka om känslostarkt! Detta torde vara ett av de bästa porträtten av missbruk i alla dess former, och efter att ha sett filmen så kan man inte låta bli att livsfilosofera en stund. Detta var Darren Aronofsky´s genombrott, och det är inte svårt att förstå varför. 

Udda och okonventionella kameravinklar samt snabba klipp bildar ett starkt helhetsintryck och det är svårt att släppa filmen när man väl har sett den. Otroliga skådespelare, ett bra manus samt ett väldigt passande tempo gör detta till en film man kan se om och om igen.

Dess uppbyggnad känns lite grann som en symfoni, en ouvertyr av den amerikanska drömmen, och musiken stärker detta riktigt bra.  

Jag ska dock varna för att filmen kanske blir lite väl magstark, beroende på vad du som åskådare pallar med. Karaktärerna börjar på bra ställen för att genom hela filmen sakta men säkert halka längre och längre ned i missbrukarträsket, utan att någonsin ta sig upp. Glöm det lyckliga slutet, glöm andra chanser, den här filmen är skoningslös och becksvart så det förslår. Samtidigt är det detta som gör filmen så oförglömlig. Att den vågar bryta mot konventionerna på sitt eget lilla vis är enligt mig väldigt uppfriskande. 

Så med det sagt, se "Requiem for a Dream". Åtminstone en gång. Det är ett starkt drama om människans psyke och vad beroende kan ställa till med, oavsett vilken form det tar. En av de bästa filmer jag har sett!

5/5

Rädsla kan hålla dig fängslad. Hopp kan släppa dig fri.

Nyckeln till Frihet

Frank Darabont - 1994 - Drama

Världens bästa film, enligt IMDB. Jag vet inte om jag riktigt håller med om detta, men däremot är den en av mina personliga favoriter och ett otroligt fängslande drama. Ibland blir den nästan filosofisk och jag vet inte riktigt vad det är, men filmen griper helt enkelt tag om mitt hjärta och vägrar släppa taget. 

Den är baserad på en Stephen King roman och såvitt jag har förstått så är manus väldigt troget romanen. Några ändringar har gjorts, men de känns helt rätt av dramaturgiska skäl. Kort sagt känns manuset riktigt välarbetat och faktumet att Morgan Freeman´s karaktär Red tjänar som historiens berättare bidrar till de mytiska undertonerna i filmen. Ett riktigt smart drag av Frank Darabont.

Filmen kan dock kännas lite väl simpel i de tekniska aspekterna, då kameraarbetet egentligen inte står ut nämnvärt, förutom kanske en eller två scener, och klippning känns även den rätt så standard. Å andra sidan handlar ju filmen om det mänskliga dramat och då manus samt skådespelarinsatser är superba så spelar det inte så stor roll. Jag gillar dock miljöerna, som verkligen känns förebådande samt mörka och lite hotfulla. Detta gäller främst fängelset som agerar skådeplats åt det hela. Musiken är ytterligare en stark del av helheten och stärker de emotionella bitarna på ett ypperligt sätt.

Sett till dramat i sig är filmen närapå perfekt. Skådespelare, manus samt musik utgör de starkaste delarna här, och i slutändan är det det som har störst vikt av allt. Har du inte sett denna film så har du missat en av de bästa någonsin. Se den. Nu.

4.5/5

Nyckeln till Frihet på DVD

Utgivare: Atlantic

Om ändå alla bra filmer fick sådana här behandlingar. Digitalt restaurerad samt en hel drös med extramaterial som klockar in på runt 4 timmar. Allt detta förpackat i ett snyggt slipcasefodral, med ett inre pappfodral som ser ut som bibeln från filmen. Läckert som bara den! 

På skiva 1 har vi då filmen i Anamorphic widescreen 16:9 samt Dolby Digital surround sound. Behöver jag säga mer? Kvalitén är i toppklass, särskilt med tanke på att DVD inte längre är det bästa filmformatet. 

Skiva 2 har allt extramaterial och där finner man bl.a biotrailer, bakom scenerna samt flera timmars intervjuer med skådespelare, regissör samt alla andra inblandade. Det är helt enkelt en otroligt djupgående inblick i filmens skapande och gör den här utgåvan till ett måste om man är ett stort fan av filmen eller allmänt filmintresserad. Rekommenderas starkt!

Omständigheternas offer.

Metalhead

Ragnar Bragason - 2013 - Drama

Det är något särskilt med Island. Dess landskap liknar inget annat och speglar i denna film karaktärernas inre. Kargt, kallt och öde. Det är även otroligt vackert, och fotot i filmen är riktigt trollbindande, tillsammans med klippning och kameraarbete. Simpelt, men effektivt och inte tillkrånglat i onödan. 

Skådespelarna är förträffligt bra och ingen känns malplacerad. De lyckas övertyga utan problem och gör detta till en väldigt sevärd film. Dock så kan manuset snubbla till lite ibland, men detta är bara en petitess i sammanhanget, för filmen har otroligt bra musik! Gammal hårdrock varvas med Black metal från tidigt 90- tal, eftersom filmen utspelar sig under denna period. Filmen är kryddad med små detaljer som gamla TV reportage om de norska kyrkbränderna, samt affischer med gamla band osv. Det ska dock sägas att man förmodligen får ut mest av filmen om man själv är hårdrockare eller åtminstone bekant med livsstilen och musiken. 

Det faktum att jag själv är ett metalhead kanske gör mig lite partisk till filmen, men jag tycker den är riktigt bra. Den flyter på ypperligt, foto och det tekniska är som sagt underbart och passar handlingen och själva tonen perfekt. 

Detta är ett måste för hårdrockare samt filmälskare. Det var längesedan jag såg en så ärlig och simpel film, men som man samtidigt inte glömmer. Så vad väntar du på? Starta filmen, dra upp volymen tills öronen blöder och upp med hornen!

4/5

Standard action.

The A-team

Joe Carnahan - 2010 - Action

Ska jag vara ärlig så finner jag just dagens film en ganska tråkig historia. Stora explosioner, massa stunts osv. Med andra ord allt man kan förvänta sig av en actionfilm. Jag trodde även att den skulle vara dummare än vad den är, men tji fick jag!

Dialogen är tämligen oftast rätt så underhållande och det är huvudkaraktärerna som räddar filmen. Charmiga, roliga och inte endimensionella. Vilket är hur bra som helst, då filmen annars har en helt ointressant handling och premiss. Den är även filmad och klippt på ett väldigt enkelt sätt och detta är väl egentligen inte den sortens film jag egentligen gillar. Men jag gav den en chans åtminstone. 

Med andra ord, filmen tar inte sig själv på så stort allvar, och det bör inte åskådaren försöka göra heller. En film som kanske passar i de flesta sammanhang, men som i gengäld bara är extremt medelmåttig och standard. Förutom huvudpersonerna då, dem gillade jag.

3/5

Nattsvart vampyrisk skräck.

30 Days of Night

David Slade - 2007 - Skräck

Detta är en av de bättre skräckfilmer jag sett på senare år, och det skadar ju knappast att vampyrer står i rampljuset, då de är ett av mina favoritmonster. Det jag gillar med denna films vampyrer är att de inte är romantiska eller så överhuvudtaget, de ser mer eller mindre ut som demoner från helvetet. Fast i människoskepnad. Och de är väldigt glupska av sig.

Premissen är enkel, men effektiv. Den utvecklas till en ren överlevnadshistoria och övergången är sömlös. Man introduceras på ett bra och snabbt sätt till staden Barrow och dess invånare, samt får klart för sig vilka personer filmen kommer att lägga fokus på. Skådespelarinsatser överlag är riktigt bra, förutom ett eller två undantag. Även ljudeffekter och musik är toppen.

Tyvärr så har filmen lite problem. Vissa skådespelare känns som sagt inte alls övertygande, framförallt Melissa George som spelar Stella. Hon lämnar inga bestående intryck överhuvudtaget, åtminstone inte för mig. Sedan verkar regissören gilla att ha en skakig kamera i samband med snabba klippningar. Detta blev för mig bara störande, men lyckligtvis händer det inte alltför många gånger. Det är dock synd, då filmen i övrigt är riktigt bra filmad samt klippt. Även tempot kan bli lite väl segt och filmen känns bitvis för lång.

Men i slutändan överväger det positiva det negativa och faktum kvarstår att om man är ett skräckfan så är detta absolut en film man måste se. Svart som natten, blodig som få och en intressant spinn på vampyren som filmmonster. 

3.5/5

Akta er för månen...

An American Werewolf in London

John Landis - 1980 - Skräck

 Jag älskar den här filmen. Många trodde inte att skräck och komedi kunde gå hand i hand innan denna film släpptes, men med tiden har den blivit mer och mer känd och anses nu av de flesta skräckfans som en kultrulle.

Det som får filmen att funka så bra är just den svarta komedin, som blandas med den isande skräcken på ett ypperligt och självsäkert vis. Naturligtvis hjälper ju specialeffekterna också, och filmen innehåller nog en av de bästa transformationsscenerna någonsin inom just monstergenren. Kameran används även på ett flitigt sätt som visar lagom mycket av varulven men samtidigt lämnar en del till fantasin. Detta är, enligt mig, sättet som sådana här filmer SKA hanteras på. Även klippningen är väl genomförd och filmen känns lagom till längden.

När det gäller musiken så har vi mer eller mindre vanliga låtar, framförda av olika grupper såsom Creedence Clearwater Revival. Ljudeffekterna är riktigt bra och man får kalla kårar när man hör varulven yla i natten. Jag är riktigt nöjd med skådespelarensemblen, då alla gör bra ifrån sig och personkemin funkar strålande.

Så om du är som mig och älskar skräckfilmer, och monsterfilmer i synnerhet, så borde du definitivt kolla in denna klassiker. En av mina personliga favoriter och om inte den bästa varulvsfilmen, så är det åtminstone en av de bästa. 

5/5

An American Werewolf in London på Blu-ray

Utgivare: Universal

Denna utgåva kan jag starkt rekommendera om du gillar den här filmen. Kanonbra ljud och bild, samt en drös extramaterial som består av lite allt möjligt.

Intervjuer, en dokumentär, kommentarspår, storyboards m.m. finns att tillgå. Kort sagt, en kultrulle i en klockren utgåva.

Heeere´s Johnny!

The Shining

Stanley Kubrick - 1980 - Skräck

Skräckfilmernas Casablanca! Utsökt kamerarbete, starkt manus samt underbar ljussättning och specialeffekter. Det är väl dock kanske inte så konstigt då regissören heter Stanley Kubrick, och hans lägstanivå är ganska så hög. Just denna film är dock en av hans bästa och han visar att han förutom sci-fi och drama även kan bemästra skräckgenren.

Filmen är fantastisk från första bildrutan till den sista. Man blir mer och mer indragen och nästan hypnotiserad, mycket tack vare den täta stämningen samt den riktigt obehagliga musiken. Kameraarbetet är som sagt mer eller mindre felfritt, och klippningen passar som handen i handsken. Ingen scen känns överflödig, utan allt känns relevant. Även skådespelarna är förträffliga i respektive roller. Jack Nicholson gör en av sina absolut bästa prestationer och Shelley Duvall som fru Torrence är inte fy skam hon heller. Danny Lloyd som spelar parets son gör även han bra ifrån sig. 

Det som dock gör "The Shining" så himla bra är just alla teman och idéer som ligger alldeles under ytan och väntar på att upptäckas. Inget blir helt förklarat utan istället lämnas mycket till åskådaren att tolka som denne vill. Detta är tänkarens skräckfilm, inget snack om saken. 

Jag kan inte rekommendera denna film nog mycket, den är en av mina absoluta favoriter och jag kan ärligt talat inte hitta några fel med den. Det skulle väl kanske kunna vara att den inte är så jättetrogen romanen, men då idén från början var att bygga vidare på romanen i fråga och skapa något helt annat, så stör det inte mig iallafall. Det är en smaksak. Så med det sagt: se den!

5/5

Filmkonst.

2001: A Space Odyssey

Stanley Kubrick - 1968 - Sci-fi

Konst. Poesi. Perfekt samspel mellan bild och ljud. den här filmen är perfekt på dem flesta punkter. Det enda som kanske inte riktigt engagerar är just karaktärerna, men då allt annat är så pass indragande så gör det knappast något. Det mycket långsamma tempot gynnar även det filmen, för hade den passerat snabbare hade den inte varit så indragande som den är. Även manuset är ganska tvetydigt, men det funkar.

Den kan även tolkas lite som man vill, beroende på vad man har för filosofiska funderingar o.s.v. Själv ser jag det hela som att cirkeln sluts för människan och vi börjar om på nytt. Det är en sådan där film som man kan diskutera långt efter att eftertexterna har rullat och sådant är ju aldrig fel.

Och mer än så tänker jag inte säga, eftersom texten förmodligen skulle bli alldeles för lång. Kort sagt, gillar du filosofiska filmer samt ett sant mästerverk av en otrolig filmmakare, så ska du se "2001". Den har ljuvligt kameraarbete, klippning, musik samt ljussättning och specialeffekter. 

5/5

Censur kan dra åt fanders!

Censur. Jag hatar det ordet. Dess koncept, dess betydelse. Att neka individer rätten att se på det dem önskar är helt fel och när vi lever i ett så pass demokratiskt samhälle så SKA det inte förekomma. Jag kan förstå att oroliga föräldrar inte vill att deras barn ska se på våldsamma eller läskiga filmer, men vad är det åldersmärkningen är till för? Just det.

Och när nu deras barn lyckas komma över just barnförbjudna filmer, beroende på vilka omständigheter det är naturligtvis, så rasar dem och kommer med massa krav på filmmakare och filmstudios, och detta i sin tur drabbar oss vuxna individer som är fullt kapabla att tänka själva och som kan skilja på vad som är verkligt eller inte. Å andra sidan kan man nog snarare skylla det här fenomenet på utgivare och liknande, som är ryggradslösa och bara tänker på att tjäna pengar. Är en film extrem på ett eller annat sätt kan man räkna med att censurstämpeln kommer fram. Men pengar måste ju rulla in på ett sätt eller annat antar jag.

Istället verkar det som att spelindustrin får ta all skit istället. Precis så som litteratur, musik och filmer har fått göra i över 100 års tid och detta retar gallfeber på mig. Föräldrar måste ta sitt ansvar för sina barn, och ge fan i att skylla på filmmakare, hårdrocksband (it never get´s old...) samt spelutvecklare och kräva att dem ska begränsa sig själva och därmed kompromissa med sin konst. Detta är fel och visar bara hur äckliga vissa människor kan vara. Ibland förstår jag varför det finns misantroper på denna jord.

Videovåld? Pyttsan!

The Texas Chainsaw Massacre

Tobe Hooper - 1974 - Skräck

Detta måste vara en av de mest bespottade men samtidigt en av de mest älskade filmerna genom tiderna. Den visar även hur censur verkligen kan förstöra en film och (delvis) ge den dåligt rykte. Men som tur är finns nu filmen i oklippt version.

Allt från kameraarbetet till det obehagliga soundtracket tjänar ett enda syfta: att aldrig sluta terrorisera tittaren. Dess låga budget hjälper mer än vad den stjälper. Det vilar en slags realism/dokumentär känsla över hela filmen och efter en stund blir tempot rätt frenetiskt och helt plötsligt är det som att man ser galenskap rakt i vitögat. 

Skådespelarna bidrar till realismen då deras karaktärer framstår som ett helt vanligt kompisgäng som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Manuset är enkelt men funkar ypperligt och filmens tempo känns helt rätt. 

Så om du mot all förmodan har missat den här kultrullen helt och hållet, så råder jag dig att se den illa kvickt. Den är helt enkelt ett måste för filmfantaster, och i synnerhet skräckälskare. 

5/5

Kultfilm!

The Terminator

James Cameron - 1984 - Action

Redan i sin andra film visade mästerregissören James Cameron att han hade en helt egen stil och lyckades varva spännande action med minnesvärda karaktärer samt ett starkt manus. Och i det här fallet var det lite grann av en risk från hans sida. Med tanke på hur liten budgeten ändå var så är det ganska häpnadsväckande vad dem lyckades åstadkomma. 

Skådespelarna känns helt rätt i sina roller och framförallt Michael Bien sticker ut i rollen som soldat från framtiden. Detsamma gäller såklart Arnold, som spelar den oförstörbara mördarmaskinen. Även Lance Henriksen gör en liten men väldigt minnesvärd biroll. Linda Hamilton övertygar som en skör vardagstjej i början av filmen för att sedan tuffa till sig rejält mot slutet. 

När det gäller kameraarbete samt klippning är det knappt något att diskutera. Det är perfekt rakt igenom och vissa stunttrick och effekter är riktigt smart gjorda. Jag gillar även soundtracket som låter minimalistiskt men samtidigt futuristiskt. Helt underbart. När det gäller specialeffekter är det mesta väldigt bra gjort, med några få undantag. Ibland dyker det upp en effekt som ser helt gräslig ut och som syns på lång väg att det är just en effekt. Så i den aspekten har filmen inte åldrats väl. Den kan även kännas lite väl daterad i sitt utseende med kläder, frisyrer etc. Dock var det inget som jag personligen störde mig på.

Anledningen till att "The Terminator" fortfarande är värd att se är inte alla effekter, utan berättelsen och karaktärerna, som nästan alltid brukar vara fallet i just James Cameron´s filmer. Så har du inte sett denna film än, så borde du göra det ögonaböj! 

4/5

Terminator 2: Judgement Day Blu-Ray

Utgivare: Studio Canal/Universal

Om du har läst min blogg tidigare så vet du vad jag tycker om den här filmen. Och det här är en version som gör den rättvisa, till fullo.

Du får både bioversionen och den förlängda versionen av T2 på den här skivan samt en massa extramaterial som berättar allt du (förmodligen) vill veta om filmen. Och bild och ljud är förstås kanonbra.

Bonusmaterialet består av trailers, TV spots, borttagna scener, kommentarspår m.m. Väldigt mycket information som är otroligt djupgående och intressant. Ska man se allt i ett svep får man nog räkna med tre timmar, minst! 

Kort sagt, har du en Blu-Ray spelare är det denna version du ska ha, definitivt!

Smärtsamt medelmåttig monsterrulle.

Tremors

Ron Underwood - 1990 - Skräck/Komedi

Jag ska erkänna att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om den här filmen. Jag finner knappt något jag verkligen gillar med den. Vilket kanske kan verka lite ovanligt, då jag gillar monsterfilmer i övrigt.

Det enda jag reagerade lite på var väl vissa sätt kameran användes på, till bra effekt också. Några få specialeffekter var även de godkända. 

Det här är en B film, och en klassisk sådan. Taskigt manus, enformiga karaktärer samt dåliga monstereffekter (dem flesta iallafall). Humorbiten i filmen funkar sällan och för det mesta bryr man sig knappt om vad som sägs. Skådespelarna är väl... okej antar jag? Jag vet faktiskt inte. Men jag tyckte faktiskt inte om någon av karaktärerna. De är så stereotypa att det inte är roligt ens. Å andra sidan ska man ju helst inte ta en sådan här film på för stort allvar.

Som ni säkert märker är jag lite konfunderad. Filmen är inte genomusel, men inte heller bra. Den är ok. Vill man bara slötitta på en rulle man inte sett tidigare, så kan man lika gärna ta den här. Dock bara en gång. För i slutändan är den inte så värst sevärd.

2/5

Kan du överleva de dödas natt?

Night of the Living Dead

George A. Romero - 1968 - Skräck

En odiskutabel klassiker samt banbrytande film. Det var denna som introducerade hela världen för de levande döda, och i dess kölvatten har det släppts uppföljare, remakes samt spinoffs. Men knappt någon av dessa är lika spännande som originalet.

Tyvärr är den lite föråldrad i vissa aspekter. De s.k "dödsscenerna" håller inte riktigt måttet, och ser lite väl larviga ut. Men för dess tid var det definitivt skrämmande. Jag märkte även av lite udda och konstiga klippningar samt upprepningar av vissa scener, men detta beror nog till största delen på den dåvarande budgeten, som ju inte var särskilt hög. Detta kan även märkas på de få men tillräckligt många ljudeffekter som är utspridda i filmen. De låter helt enkelt, tja, dammiga. Och inte på ett bra sätt. Musiken känns väldigt klassisk och den funkar, men borde ses mer som en del av helheten istället för att bedömas på egen merit, för i det fallet är den lite väl anonym.

Å andra sidan så håller filmens skådespelare och handling fortfarande måttet, och det som gör filmen så spännande är den växande desperationen och paniken karaktärerna emellan. Jag gillar även makeup effekterna på zombierna och de håller än idag. Och när de sitter och mumsar på människokött är det verkligen en hiskelig syn. Kameraarbetet bidrar till ett starkt helhetsintryck då det är snyggt filmat och har varierande samt smarta kameravinklar.

Är man en filmfantast (och speciellt zombiefantast) så måste man se den här filmen. Den är urfadern till alla zombiefilmer och en bit filmhistoria. Filmen gör det den ska på ett ypperligt sätt och håller för flera visningar.

4/5

Klassikernas klassiker!

Psycho

Alfred Hitchcock - 1960 - Thriller

Den här filmen tror jag inte behöver någon särskild introduktion. En av de mest kända någonsin från den mest kända regissören tillika mästaren, Alfred Hitchcock. 

Filmen är otroligt välgjord, för dess tid. Klippningen och kameraarbetet är Hitchcock´s främsta vapen och han använder dem här till fullo. Det är bra manus och det innehåller en chock efter den andra. Spänningen håller sig även igenom hela filmen. Även skådespelarensemblen är fullt godkänd, men Anthony Perkins som Norman Bates gör den mest minnesvärda insatsen. Kort sagt är den bra på alla plan, men det som jag reagerade på starkast när jag såg den var just duschscenen och den plötsliga vändningen som filmen tar direkt efteråt. 

Så, har du inte sett "Psycho" så borde du definitivt göra det, om inte annat för att få en inblick i lite filmhistoria och om du vill se en gediget bra thriller från den gamla skolan.

4/5