Har en films tidsepok någon inverkan överhuvudtaget på bur bra en film kan vara? I vissa fall nej, och i andra fall ja. På senare tid har jag märkt hur jag ofta tenderar till att uppskatta äldre filmer mer än filmer från senare år. Vad detta beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på, men en gissning är att numera har det mesta redan gjorts, och förr så fanns inte alla bekvämligheter som existerar i nuläget för filmskapare. Detta leder i sin tur till att det helt enkelt inte känns lika magiskt med film längre. Majoriteten av filmer jag ser på är från 90 - talet och bakåt. Det är sällan en nyare film åker in i spelaren här hemma. Naturligtvis finns det ju undantag till denna regel. Sagan om Ringen filmerna förstås (original trilogin då), "Gangs of New York", "The Last Samurai" samt en handfull andra filmer som fortfarande besitter den där äkta filmmagin.
Om det var bättre förr eller ej kan jag bara spekulera i, då jag föddes 1989 och missade de föregående årtiondena helt och hållet. Men en sak som jag har snappat upp är det faktum att filmskapare samt filmstudios var mer villiga att ta risker förr än vad de gör nuförtiden. Det uppstod även nya genrer, nya sätt att skapa film på, framsteg inom specialeffekter, ja allt möjligt.
Så ja, i vissa fall kan en films tidsepok gynna den något enormt, men bara om den tidens limitationer användes på rätt sätt och gynnade berättelsen och karaktärerna i första hand. Nu menar jag inte att ALLA gamla filmer använde den här filosofin, men faktumet kvarstår att det börjar bli mer och mer sällsynt nuförtiden, på gränsen till smärtsamt. Men å andra sidan, kanske är det bara jag som börjar bli gammal.
