Zombie rulle med politiska undertoner.

Day of the Dead

George A. Romero - 1985 - Skräck

1968 skrev George Romero filmhistoria med "Night of the Living Dead". Filmen visade upp de första zombierna inom filmvärlden. Tio år senare fortsatte han trilogin med "Dawn of The Dead".

Uppföljaren, tillika den avslutande delen i trilogin, dök upp på biograferna 1985 och hade flest zombies och mest utslitna inälvor samt litervis med blod. Filmen hette "Day of the Dead". 

För mig är det nog denna som är bäst i trilogin. Effekterna håller sjukt hög kvalité och INGET ser fejkat ut, enligt mig iallafall. Det kan ju bero på att mästaren Tom Savini ligger bakom varenda liten effekt i filmen, och här visar han verkligen vad han går för. Filmen är för övrigt riktigt bra regisserad och jag älskar all den svarta komiken som tittar fram här och där.

Men det som verkligen drar in mig i filmen är karaktärerna och miljön. Gruppdynamiken fungerar ypperligt och den klaustrofobiska stämningen gör det hela ännu bättre. Jag älskar även musiken, som är sådär härligt 80-tals doftande, och huruvida man ser det som positivt eller negativt är upp till en själv. Även de politiska undertonerna, som främst är kritik mot det vapenvåld som präglade många amerikanska filmer under 80-talet, kommer fram främst genom soldaternas synvinkel på situationen och är lagom subtila.

Kort sagt så håller filmen fortfarande riktigt bra efter 30 års tid, mycket tack vare just effekterna, men jag tycker även att berättelsen och manuset faktiskt fungerar riktigt bra. Skådespelarna gör väl det de ska, men de lyckas iallafall förmedla panik, rädsla samt lite galenskap och i det här fallet räcker det gott och väl.  

4/5